<< back
 

Viltspårsäventyret 2006, en riktig Norgehistoria
 

 
Jag fick uppdraget och äran att skriva
om vårt viltspårsäventyr augusti 2006.
Det blev publicerat i klubbtidningen
GOLDEN NYTT nummer 5, 2006
//Monica
 
 
 
 
VILTSPÅRSTOKARNA!
Inledning: Utspridda över vårt avlånga land lärde vi känna varandra genom våra hemsidor, genom
gästböcker och mail. Lena och Britt-Inger sågs på hundaktiviteter i norr, liksom Maria och jag i söder.

Min Norgehistoria

Efter alla månader av planering, fundering och väntan så var vi då äntligen på väg.

Det som började med ett roligt påhitt av Maria med Vincent och Lena med Cartier hade nu blivit allvar.
Britt-Inger och Poppe tände ju tidigt på idén men Wilde och jag som bara var GK anlagsklass viltspår
vid den tiden funderade lite mer. Men ett roligt äventyr med kompisar tackar man ju inte nej till.
Efter sjuttio mil var vi framme på Hedmans fjällby i vackra Jämtland.

Torsdag kväll den 24 augusti -06, klockan var ca 18.30 när vi anlände, solen sken och humöret var på
topp. Maria, Tommy, Vincent, Isac och Lena med Cartier och Rippe var redan på plats.
Det blev korvgrillning och öl att dricka vid den mysiga eldplatsen med underbar utsikt över älven.

Mycket prat och skratt ända tills mörkret och tröttheten tvingade oss var och en hem till sitt.

Fredagen blev ännu en solig och varm dag, en mellandag med hundpromenader, en del inköp, besök av

förbiresande Britt-Inger, Sophie och Poppe och slutligen middag utanför stugorna på uppdukat långbord.

Både två- och fyrbenta blir trötta av den stärkande fjälluften.

Natten mot lördagen, lördagen då det skulle ske, blev ett kaos av lösspringande hundar kring stugorna,
en nervös valpmatte som rastade valpen som ätit för många grisöron, gapiga grannar från intilliggande
stugor......puhhh....

Klockan 04.45 ringde väckarklockan och jag ville mest "ringa mig sjuk" men men...

Skam den som ger sig.

Klockan 05.35 var vi på väg.... kyligt, dimmigt, vackert...

Endast 3 plusgrader !  Skulle vi haft dubbdäck ?

Otroligt vacker resväg. Synd bara att jag var så trött så jag knappt såg något.

Framme vid gränsen....ooops. Vad står det med orange text på den stora skylten...hmm?
Senare har jag fått veta att det är stränga böter för fortkörning i Norge. Inte konstigt att alla
norrmän höll hastigheten så exakt.

Atlanten...

Vi hade hört talas om tunnlarna men att de var så långa...den längsta var nästan 4 km !
Och namnet sen....huuuaaaa....

Äntligen... Vi ser ljuset !!!
 
Resan fram till provplatsen tog tre timmar men gick jättebra. Den sista biten gick på smal, krokig
grusväg uppför berget utanför Hovin. Framme vid markerna som norsk retrieverklubb höll till på fick
man betala en avgift på 25 nkr genom att lägga jämna slantar i en gryta och skriva ett kvitto på vem
man var och bilens reg.nr.
På samlingsplatsen blev det en del väntan, en del språkförbittringar, en del information och lottning.
Därefter fick alla veta vilken domare som skulle döma vilka ekipage.
Jag kan avslöja att jag blev väldigt avundsjuk på Maria och Britt-Inger som fick "Nallebjörnen". Lena och
jag fick domaren som vi givit smeknamnet "Skrynklan".  Den tredje domaren fick nöja sig med norska
deltagare tror jag.
Ut till spåren for alla var och en för sig.
Wilde och jag fick "spor nr 31" som låg allra längst bort i skogen. Bra tänkte jag, lugn och ro....
Vi körde och körde och körde längs den lilla smala grusvägen och slutligen kom vi fram till den lilla
skylten med nr 31 på.
Vi klev ur bilen och direkt hörde jag klockorna...jag såg mig omkring...och där var dom...

En efter en dök de upp...
Wilde som aldrig tidigare sett ett får utom möjligtvis genom bilrutan tyckte att det var riktigt roliga filurer.
Efter ännu en lång väntan dök domaren upp och vi skulle ge oss ut och spåra men Wilde hade en helt
annan åsikt. Varför spåra efter en död gammal skank när man har en massa friska, fräscha fårfötter i
hela skogen?
Att vi även var jättetrötta efter lång resa och dålig nattsömn bidrog säkert också till våra koncentrations-
svårigheter. Vi bröt ganska snart.

"BÄÄHÄÄ"      "BÄÄHÄÄ"
Tillbaka på samlingsplatsen fick vi reda på att Britt-Inger och Poppe hade grejat det. Åhh, vad roligt !!!
Tyvärr hade Maria och Vincent "kört fast" i skogen och tvingats bryta. Även Lena och Cartier hade brutit
sitt spår. Det blev tröstätande av pölse, brus, kaffe och en del annat smått och gott.

Mats som vid det laget var storkund uppe vid serverings-husbilen fick gratiskorv åt hundarna.
Wilde åt med god aptit.  Tack för det, Jonny med fru ! 

Maria och Vincent var helt slut efter sitt slit i skogen däremot var spjuvern Isac verkligen på G.

Även om spåräventyret i skogen var över så var inte spänningen förbi. Inte på långa vägar.....
Lena hade helt plötsligt tappat bort sina bilnycklar ! Mats och Tommy letade....nyckeln återfanns senare ...
i Lenas jackficka !
Tommy upptäckte plötsligt att ena bakdäcket såg oroväckande ut !  Fram med reservdäcket.

Sedan blev det väntan, väntan väntan.... Mats tog en tupplur och det hördes lite fniss från en del norskor.

Vädret blev sämre och sämre och givetvis började det regna.

Men Sophie, Britt-Inger och Poppe väntade tålmodigt på sin fina rosett. Vem skulle inte gjort det ?!
Så var det äntligen dags !   1:a pris för Britt-Inger och Poppe  !!!   Vilken lycka !!!

POPPE WAS HERE"  Poppe lämnade såklart sitt visitkort framme vid prisutdelningen !
Han kom, han sågs, han segrade.

Lite fräckt smög vi ifrån prisutdelningen innan det var klart. Förlåt Norge....
Energin var slut efter resor, dålig nattsömn, dagens slit i skogen och all anspänning.
Goodbye Norway - Hello Sweden !  Äntligen tillbaka över gränsen !

Kisspaus med vacker svensk utsikt.

På lördagskvällen skålade vi för vinnarna och för oss, det galna viltspårstokarna, som faktiskt genomfört
den vilda idén som föddes någon gång i januari när snö och kyla vägrade släppa ut oss i skogen för att
spårträna. Konstigt nog har jag inga bilder från lördagskvällen. Vad kan det bero på ?!
Söndagsmorgonen var grå men en gruppbild skulle absolut tas innan Lena, Cartier och Rippe skulle fara
norröver mot Burträsk och Britt-Inger, Sophie och Poppe sydost mot Sundsvall.

Fr.v.  jag & Wilde       Britt-Inger & Poppe      Maria & Vincent     Lena & Cartier
 
Det var verkligen synd att inte resten av viltspårstokarna var kvar med oss på söndagskvällen för då
fick Maria verkligen leva ut sin fascination över att elda som hon talat så mycket om.
Mats och Tommy laddade med ved. Givetvis användes rikligt med tändvätska.
Allt för att Maria skulle piggas upp.

Och liiiite till........

Maria får en bamsekram av Wilde.

Elden duger inte, dags att ta till allt som skogen har att erbjuda. Baxter plockar pinnar...

Mera pinnar, mera pinnar !

Det tar sig sa.....

Mörkret faller, mysfaktorn stiger.
Den observante kan se att det serveras godsaker både till två- och fyrbenta.

Sista natten med gänget.

Men allting har ett slut...

Måndagsmorgonen var regnig och grå, dags att avsluta äventyret och resa hem.

 
Tack viltspårskompisar för ett härligt sommaräventyr.
 Det var toppenkul att vi genomförde detta!
 

 
 

<< back